Monday, 22 September 2003

Underbart är kort

När jag i tre veckor har gått omkring i mina kvarter och känt mig som Amelie på Montmartre har jag givetvis undrat var caféet ligger där Amelie jobbar. Denna min sista vecka i Paris har jag upptäckt att jag bor granne med det caféet. Alltid ska man komma pa de bra saker sista veckan! Jag har till exempel ocksa lärt mig några franska efternamn, vilket tidigare hade varit en värdefull kunskap i skolan. Bristen på franska efternamn har nämligen inneburit att alla personer i mina uppsatser fått heta Couture. Har vill jag förtydliga att alla personer är uppdiktade, och eventuella likheter med verkligheten är rena tillfalligheter… Lögn! Människorna i mina uppsatser får alltid personligheter efter människor jag känner – för att göra det hela lite roligare. En gång bemannade jag till exempel ett fiktivt museum med hela min släkt för en uppsats i museologi. Har i Paris har jag också skrivit en mindre uppsats om att Angela, en av huvudpersonerna i min franska lärobok, borde lämna sin pojkvän Francois eftersom han är en sådan obehaglig mansgris. Lustigt nog följde hon mitt råd, dumpade honom kallt i Jardin du Luxembourg och stack till Martinique!

Som jag tidigare namnt har jag upplevt nagra ordentliga skol-deja-vu’er har, samt konstaterat att jag trots min ålder knappt har lämnat skolflickstadiet. Vi hade t ex ett prov i grammatik och jag var nervös som sjutton, och fick den där obehagliga ”herregud-jag-har-inte-pluggat-tillräckligt-ångesten”. Jag satt kvar hela tiden, trots att jag inte hade mycket att tillägga efter en timme. Precis som när jag var en liten flicka! Men senare kom dock den härliga bekräftelsen på att jag inte längre är en liten flicka – jag och Heidi stack till Rue de Rivoli och tröstshoppade som tokar. På kreditkort!

Jag älskar Paris och kommer att sakna allting här, med ett par undantag. Jag kommer inte sakna all hundskit på gatorna. Jag kommer inte sakna alla porrman på Boulevard de Clichy. Jag kommer inte att sakna de dyra tvättomaterna, och jag kommer inte heller att sakna klorsmaken i kranvattnet. Men allt annat kommer jag att sakna – Metron, Jardin du Luxembourg, barerna, Seine, människorna, Pont Neuf i skymningen, lukterna, Sacre Coeur om natten, Montparnasse, mina klasskamrater, caféerna, Marais, kyrkogårdarna, Vinbarerna, de uselt parkerade bilarna, turisterna, restaurangerna, marknaderna. Men jag har redan bokat en ny resa hit, sa jag behöver inte sakna så länge…!

Ett par problem kvarstår dock innan jag återvander till Sverige. Jag måste försöka komma på var det var jag jobbade med och hur jag hittar vägen till jobbet! Fast å andra sidan kanske det är bra att jag inte kommer ihag vad jag gör i Stockholm – för då kanske jag inte hade shoppat sa friskt på kredit…

No comments:

Post a Comment