Frihet, jämlikhet och teater

Publicerad i
Dagens Nyheter 18 juli 2005

Scenkonst har blivit politik i Frankrik. DN rapporterar från teaterfestivalen i Avignon där föreställningarna riskerar att dränkas i politiska slagord.

Om svenska teaterarbetare gör teater av politik , så gör franska teaterarbetare precis tvärtom . Det är teaterfestival i Avignon och nu står scenkonsten - både ur konstnärligt och politiskt perspektiv - i centrum.

Festivalen invigdes den 8 juli på borggården i det gamla Palais des Papes med Jan Fabres föreställning "L'histoire des larmes" (En historia om tårar). Under en dryg halvtimme var det osäkert om föreställningen skulle kunna starta, då arga franska teaterarbetare gjorde sina åsikter gällande.

Föreställningens artister hade just ställt upp sig vid sidan av scenen för att sätta igång, när ett femtiotal personer ur publiken plötsligt reser sig upp och börjar skrika: "Dehors le ministre". Ut med ministern! Den franske kultur- och kommunikationsministern Renauld Donnedieu de Vabres, satt dock envist kvar på sin plats.

Troligen blev många påminda om teaterfestivalen för två år sedan som blev helt inställd eftersom den då nye högerministern gjort ett antal förändringar i systemet gällande arbetslöshetsersättningen för teaterarbetare. Ännu idag finns ingen fungerande lösning och detta var grunden till protesterna.

Efter en god halvtimme steg festivalchefen Vincent Baudriller upp på scenen tillsammans med föreställningens regissör, tillika festivalens konstnärlige ledare, Jan Fabre. Tillsammans bad de skådespelare och teaterarbetare ta hänsyn till föreställningens artister. En harpist intog scenen och började spela samtidigt som demonstranterna reste sig och dundrade nedför gradängerna. Aktörerna lade sig på rygg och började, som om det var förutbestämt att de skulle ge svar på tal, plötsligt skrika som bäbisar och sprattla med armar och ben. Effekten blev rent komisk när demonstranterna lommade ut till bäbisarnas klagan.

"L'histoire des larmes" är den sista delen i en trilogi av Jan Fabre. I föreställningen förenar den belgiske scenkonstnären kropp, text och musik för att utforska kroppens vätskor - blod, urin och tårar. Fabre har länge uppmärksammats för sin ofta provocerande scenkonst som balanserar i gränslandet mellan dans, teater och performance och kring festivalens program cirkulerar debatten om kropp och text ivrigt. Kritiker menar att koreografer och genreöverskridande scenkonstnärer såsom Fabre, Marina Abramovic och Jan Lawers är alltför starkt representerade i programmet. Försvarare hävdar däremot att ordet inte längre räcker till för att skildra vår allt mer komplexa samtid. I franska tidningar finns röster som helt enkelt hävdar att talteatern är död. Frågan om vad teater egentligen är, eller bör vara tvistas det alltså friskt om.

Den som själv vill göra en djupdykning i teaterkonsten, debattera teaterpolitik och ställa sig frågan om teaterns framtida form bör bege sig till Avignon där festivalen pågår till den 27 juli.