Efter några år i Frankrike har acklimatisering varit såpass stark att jag börjar tycker att det där med att kramas - att häva sig i famnen på ytligt bekanta eller att att få en oönskad kalufs rätt i ansiktet av någon som inte har vett att vända kinden till - känns ganska barbariskt. Dessvärre finns det inget bra mellanting som fångar upp mellan kramen och fransmännens kindpussande, för den kvinna som i Frankrike sträcker ut en hand för att hälsa anses mycket märkig, kall och (ve och fasa) okvinnlig! En gång sträckte jag fram handen vid en presentation och min motpart i hälsningsprocessen tittade förvånat på min hand och tog den misstänksamt och försiktigt som om den var en hundbajspåse.
Men det börjar bli väl hysteriskt med kindpussandet i Frankrike. Jag vet att kindpussandet har ökat eftersom mina svärföräldrar berättat att på deras tid kindpussade man minsann bara sina vänner. Idag är man allas vän. Överallt och hela tiden är det någon som ska fram och kindpussa en. Vid en vänskaplig presentation "Hej Françoise och Cécile, detta är min kompis Anna-Karin" och så är man igång: Puss,puss, puss och puss, puss, puss. Jo, för det är tre kindpussar i mitt Sydfrankrike, och ännu sydligare är det fyra:pusspusspusspusspuuuhhh.
Varje dag när jag kommer till jobbet kommer kollegorna springande, puss puss puss och puss puss puss. Jag tycker mycket om mina kollegor men jag hade föredragit att ropa hej och inte tvinga dem att avsluta det de gör, resa sig upp och komma mig till mötes bara för att jag är lite sen. Ett par gånger i veckan kommer två städerskor förbi vårt kontor. Heeeeeej, puss puss puss och puss puss puss. Jag har ingen aning om var de bor, vad de gör när de inte är på jobbet, men jag känner väl till att de har lena kinder, vilken parfym de använder och vad de ätit till frukost...
Allt det här kan man dock leva med, leva gott med dessutom, men de verkliga problemen börjar vid mellanstora bjudningar. Kommer du först har du guldläge. Du slår dig ner i soffan och väntar på att gästerna (läs kindpussarna) ska komma till dig. Är du däremot en av de i mitten anländande går det an, men du tvingas gå runt i en ring och pussa var och en tre gånger och presentera dig. Eftersom alla väntar på sin tur och vet att de snart kommer att behöva avbryta sin pågående aktivitet inom kort så tystnar alla samtal och du blir föremål för allas uppmärksamhet. Lite pinsamt och nervöst. Pusspusspusspusspusspuss.... Kommer du sist av alla är det outhärdligt. Medan du går runt och kindpussar alla hinner drinken börja och sluta, folk sätter sig till rätta och hittar trevliga samtalspartners och engagerande ämnen. Om inte middagen redan har tagit vid när du slutligen är klar hamnar du garanterat i nagot hörn med en liten ihopsnörpt pussmun och med guldfiskarna som ända rimlig samtalspartner. Fram för handskakningen!
No comments:
Post a Comment