Halvfullt eller halvtomt?

Allt är fat free i Australien. Det finns ingen värre fiende än fettet och fettet ska bort från allt. Alla Sydneybor med lite självaktning beställer därför alltid en "skim cap, no sugar" när de vill dricka kaffe, vilket innebär en skim milk capuccino. Det skulle däremot inte föresväva Sydneyborna att ta en espresso, macciato eller skippa kaffet. Nej, mjölken ska vara där men den får inte vara mjölk. Eller i alla fall inte fet sådan. Detta är så långt ifrån det franska sättet att tänka, så det är nästan komiskt. Det skulle det inte föresväva en fransman att förstöra sina välmalda och välbryggda kaffebönor med mjölk. Och brevid espresson ska det helst ligga en liten chkladböna att avnjuta tillsammans med kaffet. Och om det nu ska vara mjök så ska det vara en riktig café crème med fet mjölk som smakar mjölk. Men i en liten kopp! Med chokladböna! Och folk vrider sig ut och in för att förstå hur fransmännen och fransyskorna kan hålla sig slanka trots mjölkfett och cholkadbönor. Jag tror att det är för att de inte hela tiden går runt med en megastor kaffe latte (som inte smakar kaffe överhuvudtaget(och inte mjölk heller för den delen...)) i papperskopp i handen. De dricker lite kaffe som tillåts smaka kaffe, liksom de äter lite mat som tillåts smaka underbart. Men de springer inte omkring och äter hela tiden. De äter inte mackor till lunch och farbriksbakade mega-muffins till kaffet. De sitter ner äter sin lunch, med förrätt och efterrätt, och när lunchen är slut så avslutas den med kaffe (och cholkladböna) och sedan är den slut. Punkt.

Oooo, jag saknar den franska maten! Och jag saknar att det står hur mycket fett det är i mjölken som i Sverige (2%, 1,5% eller 0,5%) istället för tvärtom! Jag tycker också om att säga att glaset är halvfullt och inte halvtomt. Herregud, Australien har gjort mig till en fransk matsnobb.      

Barn eller jobb? Det är frågan. Här.

Privatisering av barnomsorgen är inte att rekommendera. Så här fungerar det i Australien: Vi bor i ett område där det inte finns tillgång till offentlig barnomsorg. Privata alernativ finns det däremot gott om. Mina barn går på dagis två dagar i veckan. För varje barn betalar vi ca 100 dollar per dag, vilket motsvarar 600 sek. Man får däremot ett statligt dagisbidrag som väntas motsvara 50% av dagsavgiften. Det är bara det att detta är baserat på den rekommenderade offentliga dagisavgiften som ligger på ca 40 dollar per dag (vilket jag aldrig har hört talats om i verkligheten). Alltså får man ca 20 dollar per dag och kommer därför ner i 80 dollar per barn och dag, vilket motsvarar ca 4000 kr per vecka för två barn heltid. Alltså cirka 16000 kr för en månad. Bidrag inkluderat.

Ja, det krävs inte ett geni att inse att det är tufft för en kvinna med mer än ett barn att motiverad gå tillbaka till arbetsmarknaden på heltid endast för att betala hela sin lön till dagis. "Men mannen då", undrar ni? Men en man är en man är en man och detta är kvinnans fight i Australien. Detta innebär att du som kvinna hela tiden tittar på dina ljuvliga barn och ställer dig frågan "Men, är det verkligen värt det! Slänga in dem fem dagar i veckan och knappt få ut någon lön? Det innebär också att många kvinnor väljer bort arbetsmarknaden tills dess att barnen börjar i skolan. Och det krävs inte heller ett geni att inse att de då förmodligen har tappat takten i karriären. Det innebär också att de yrkesarbetande kvinnor som jag känner i Sydney fixar och trixar med föräldrar och svärföräldrar och nannies.

(Men det innebär också att det blomstrar av massa små intressanta businesses som unga kvinnor finular ut när de är hemma med barn).

Det är ändå märkligt att jag som kommer från ett land som har kommit så långt i jämställdhetssträvanden på arbetsmarknaden, går omkring i Australien med ungefär samma funderingar som min mormor måste ha haft!

I Australien har man hittills inte haft rätt till en enda dag betald föräldrarledighet, men från 1 januari 2011 har man i Australien rätt till 18 veckor betald föräldrarledighet! The National Minimum Wage, 570 dollar per vecka. Ja ja, Rom byggdes inte heller på en dag.

Goa Gubbar

Som göteborgare borde det inte vara speciellt svårt att smälta in i det australiensiska samhället. Det kanske har att göra med det här att vara nummer två, men efter  ett och ett halvt år down under kan jag nämligen konstatera att Australien är, liksom Göteborg, proppfullt av Goa Gubbar. För en göteborgare behöver detta begrepp knappast ytterligare förklaring, men för andra kanske det ska förtydligas. En ”go gubbe” är helt enkelt en go gubbe: En sån som alltid ler och säger G’day (”tjena, tjena, läget”). En sån som gärna förkortar ord och tar förgivet att alla förstår vad man menar: en ”spag bol, please” (en spagetti bologaise, tack) eller ”have a god one” (Ha en bra dag). En som gärna umgås med andra goa gubbar över en BBQ (”knö daj in fast dörra en trång”). En som är lång och välbyggd (jag vet, det är märkligt, men det är liksom också ett kriterie att vara uppfödd på havregryn). En som utövar utomhussporter, aldrig har dåliga dagar, tycker att regnet är uppfriskande, spindlar är intressanta och Cats är konst. En go gubbe är perfekt och har ett stenhårt självförtroende, och du kan inte ens hata honom/henne för han/hon är dessutom trevlig.