Goa Gubbar

Som göteborgare borde det inte vara speciellt svårt att smälta in i det australiensiska samhället. Det kanske har att göra med det här att vara nummer två, men efter  ett och ett halvt år down under kan jag nämligen konstatera att Australien är, liksom Göteborg, proppfullt av Goa Gubbar. För en göteborgare behöver detta begrepp knappast ytterligare förklaring, men för andra kanske det ska förtydligas. En ”go gubbe” är helt enkelt en go gubbe: En sån som alltid ler och säger G’day (”tjena, tjena, läget”). En sån som gärna förkortar ord och tar förgivet att alla förstår vad man menar: en ”spag bol, please” (en spagetti bologaise, tack) eller ”have a god one” (Ha en bra dag). En som gärna umgås med andra goa gubbar över en BBQ (”knö daj in fast dörra en trång”). En som är lång och välbyggd (jag vet, det är märkligt, men det är liksom också ett kriterie att vara uppfödd på havregryn). En som utövar utomhussporter, aldrig har dåliga dagar, tycker att regnet är uppfriskande, spindlar är intressanta och Cats är konst. En go gubbe är perfekt och har ett stenhårt självförtroende, och du kan inte ens hata honom/henne för han/hon är dessutom trevlig.

Nu behöver Tove aldrig mer åka till Europa

Min kompis Tove sitter förhoppningsvis på ett plan mot Sydney just nu. Hon skulle på affärsresa till Marseille, och eftersom det var så länge sedan hon var i Sverige tog hon ut ett par semesterdagar för att hälsa på familjen i Bjäred. Och så kom den där vulkanröken.... Så stackars Tove fick åka tåg och taxi (vi vill inte veta till vilket pris) mellan Marseille och Bjäred, och när hon tittade på nyheterna fick hon det svar som en mamma som längtar ihjäl sig efter sin lilla dotter inte riktigt vill ha "ja, sådana här vulkanaktiviteter kan vara över på allt ifrån två dagar till två år... Märkligt att det alltid finns någon expert som uttalar sig så, trots att man vet att det 99,99% omöjligt att man skulle bli fast utomlands i två år. Men tanken är ju histnande; Typ när faller man till föga och köper en bostadsrätt och skaffar jobb."Ja, grattis Anna-Karin du fick jobbet", "Nej, nu är jag inte intresserad längre för vulkanen slocknade igår och nu jag ska tillbaka till Australien och träffa mina tonårsbarn".

Nåväl.

I vilket fall som helst så verkar det som om Tove nu sitter på ett plan till Sydney i alla fall, och det är jag glad för. Det har varit lite tråkigt utan henne. Hon kommer säkert vara trött och aldrig mer vilka resa i hela sitt liv.... Och då kommer att kunna ge en mycket glad nyhet. Tove är liksom jag gift med en fransman, och har bott hela sitt vuxna liv i Paris. Hon älskar Paris, liksom jag, och hennes dag i Paris var en av affärsresans höjdpunkter. Vi fick sms när hon satt på cafe och njöt i vårsolen. Så, till nyheten:

Tove, nu kommer vi aldrig mer behöva lämna Sydney, för det trista fiket brevid köttaffären på Spofforth Street har bytt ägare. Paris har kommit till oss! Ny ägare: L'ami de pain. Från och med tisdag: des croissants frais et un bon pain au chocolat, quand tu veux!

Anna-Karin, social media experten

Ok, nu ska det out in the open. Sanningens minut!

Jag har ju börjat att söka jobb här i Sydney, även om jag inte har varit så vansinnigt aktiv än. Jag har sökt sex jobb och varit på tre intervjuer, vilket ju får ses som ganska bra utdelning. Att jag sedan inte fått jobben kan vi ju bara beklaga australiensisk scenkonst, eller hur. Eller som en tysk kollega och tillika referens sa när Sydney Operan "turned me down": If they don't recognize your magnificent abilities, forget them, they are not wooooooorth your presence". Så det så, gamla skitopera. Eller nått...

Förnärvarande har jag dock pausat i mitt jobbletande eftersom jag ska till Sverige i slutet av juni och inte har lust att varken ställa in eller förkorta den resan (jag har fortfarande en litet fåfängt hopp om att hitta ett jobb). Så nu håller jag istället på med ett väldigt intressant projekt. Jag håller på att bli social media-expert! För att understryka min ambition kan jag meddela att detta bloginlägg är en andpaus i en marathonsurfning i cyberrymden. Jag har förnärvarande 15 tabs aktiva och lär mig massor. Jag "känner" nu alla som jobbar med social media och non-profit marketing, in this interesting world som ska bli min nya grej!

Och varför detta behov att bli expert? Jo för att... nu kommer det, sanningens minut... när jag satt där på operan (som faktiskt var min första intervju (och som kan hända kommer att bli min starkaste bedrift här i Sydney, fast det får man ju för guds skull inte hoppas) och var skitnervös och illa till mods av de pinsamt dumma frågorna (som jag nu har förstått måste följa ett speciellt mönster vid jobb på "government institutions") så började vi prata social media. Jag tycker att jag har ganska bra koll, men jag kan inte säga att det sätt som folk använder facebook och twitter som marknadsföringsverktyg varken har intresserat eller imponerat på mig. Såååååå, när den dumma tjejen (som kunde ha varit jag själv på Stockholms Stadsteater...) frågar om jag använder Twitter svarar jag, "Twitter is not really my cup of thé".................................................................................................. Jaja, man får inte vara för hård mot sig själv, men jag känner att den där kommentaren är i stil med att "internet är bara en fluga".

Det är inte lätt att vara utlänning. Det är inte lätt att (för andra gången) bli en vit sida, utan professionella nätverk. Det är inte lätt att ensam boosta sitt självförtroende, titta sig i spegeln och tänka att jag kan ju faktiskt, när typ hälften av alla man träffar här tror att Sverige är Schweitz och att det nog säger en del om hur intresserade det är av arbetslivserfarenhet därifrån. Det är inte lätt att sitta på en intervju för "marketing specialist" på Sydney Operan och misstänka att man är professionellt lika stark som dumma tjejen som intervjuar, men plötsligt inse att det är massa marknadstermer man faktiskt inte kan på engelska. Och istället för att vara klockren och tuff blir man en mes som säger "you know" och "what is it called" och "oh yes, drain" (om avlopp). Men det är relativt lätt att undvika att säga att "Twitter is not my cup of thé", när man vet att Sydney Operan håller på att utveckla sig inom social media.

Så, nu har jag ett Twitter-konto (som jag inte ska börja plåga er med), nu följer jag hundra tusen bloggar om social media marketing och non profit marketing (som är nära kopplat till social media, eftersom social media är sååååå billigt!). Nu försöker jag tänka ut hur man kan komma runt all dum facebook-markandsföring och göra smarta saker, kul och viktiga saker. Nu vet jag att de som frågar om man känner till facebook och twitter i fråga om social media själva vet väldigt lite om social media. Nu ska jag minsann aldrig säga mer att "Twitter is not my cup of thé". Jag tror faktiskt att jag aldrig mer ska säga "it's not my cup of thé" överhuvudtaget, for det är ett otroligt töntigt uttryck och man kan bara tänka sig hur de sköt igen dörren efter mig och tittade på varandra, och grinande konstaterade att "höhö, she's not really our cup of thé". Hemska tanke...

Men allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid. Och varför inte utnyttja tiden på bästa sätt och bli social media expert?